Trauma

Och så var julafton undan. Joo, det är hemskt kiva att man har turen att spendera jul med familjen men för min del har denna jul inte hamnat så mycket om det. Det har mer liksom varit en ständig kamp för mig själv. Och vad ska man säga? Det känns inte direkt som att jag vann den kampen. Julafton förra året satt väldigt mörka spår i mig. Det var liksom början på ett helvete som jag valde att blunda för alldeles för länge. Jag vet inte hur jag någonsin igen skall kunna glädjas åt julen (jag har aldrig riktigt gillat julen överhuvudtaget). Men visst överlevde jag denhär förbannade julafton i år igen, och med ynka fyra stycken panikångestattacker. Och så ett par stycken till idag. Och så är det ju en ny dag imorgon, som säkert också är fylld av ångest. JOY!