0-3

Såhär efter århundrades tråkigaste match har jag bara två frågor:

Varför gör det inte ont?

Varför är det inte förnedrande?

Och jag som vanligen spyr av nervositet innan, under och efter lejonens matcher känner ingenting. Det är inte ens tomhet i mitt blåvita hjärta.

Kan än en gång konstatera att kärleken till Sport är den största i idrottssammanhang; glädjen och sorgen känns miljarder ggr mera vid vinst och förlust.

PS, höjdpunkten på kvällens semifinal var då Norrena skrek "siiti still!" åt Raanta. Säger en hel del om matchen. Men påtal om Norrena: han är grym som expertkommentator! Hästlängder bättre än ifjol, och miljarder ggr bättre än Söderholm nånsin var. Go Jeppis!